Med skuggornas tysthet rörde sig Kerran och Sefina mot templet, smidigt klättrande in genom det bortblåsta taket och de söndersprängda väggarna. Vintersnön föll mjukt genom det vidöppna hålet, landandes på den frusna stenplattan som en gång varit ett kök. Den vita snön lade sig som ett tyst minne över platsen, en påminnelse om tidens förödelse.
Kerran, alltid med öga för det praktiska, samlade upp några av de blanka besticken som låg utspridda bland ruinerna, deras silverglans dämpat av år av förfall. Sefina, på sin sida, rörde sig försiktigt mot dörren som förde djupare in i templet, den mörka passagen utgjorde ett hotande mörker.
Plötsligt, likt ett skräckslaget rovdjur, reser sig en odöd varelse från snön, hoppande fram ur mörkret med ett gastkramande ljud. Men innan varelsen kan sätta sina förruttnade tänder i Kerrans hals, åkallar Sefina naturens vilda krafter. Med en enda, kraftfull handling skickar hon den odöda varelsen flygande genom rummet, fångande den i en virvlande stormvind.
Under detta kaos hördes oväntade ljud från angränsande rum. Dörren slås brutalt in, och en fasansfull Horndemon kliver in, skuggad av en maskklädd gestalt – en Shagulit. Det en gång lugna templet förvandlas till en kamparena av klingande stål, grymtande varelser och sprakande magi.
Sefina tvingas använda all sin inre styrka för att skydda Kerran från Horndemonens dödliga klor, medan Kerran gör ett vågat utfall mot Shaguliten. Efter ett kort, intensivt ögonblick (men som känns som en evighet), tvingas både Shaguliten och Horndemonen till reträtt. Hjältarna drar djupa andetag medan demonen tar med sig Shaguliten och försvinner norrut i natten.
Brundon och Periima, som har tagit sig in i templet via ett annat fönster, har haft sina egna strider med templet’s kvarvarande vandöda druider. Bland ruinerna finner de Periimas syster. En skugglik bild av hennes själ uppenbarar sig och levererar sina sista ord till dem:
Hör min syster! Novisen Melobin sålde oss till de gröna männen från norr. I nattens mörker vandrade hans kniv som ormens tand över sovande huden. Hämndens tid ska komma, men först ska du föra den heliges huvud till säkert hägn. Följ Domonas ström från kryptan till drakens mun där tvenne solkors skall vridas. Om detta jag ber, men Kmordas vilja må råda!
De kan inte hitta mycket av värde i templet, men Shaguliternas närvaro tyder på att de inte hittat vad de letat efter. Periima avslöjar att det ska finnas en hemlig kammare någonstans. Tack vare Brundons skarpa sinne upptäcker de snart en dold lucka under ett snötäcke i gården. Luft som inte andats på århundraden möter dem när de öppnar den, men en trapp uthuggen direkt ur klippan lovar en väg nedåt, till en mystisk trädörr i mörkret.
